Barnen är i regel från några veckor till två år gamla. Föräldrarna söker hjälp av olika skäl. Ofta har de en stark känsla av att inte kunna nå eller trösta sitt barn. Barnet kan vara otröstligt, vägra äta, sova dåligt. Upprepade gånger uppstår situationer som bara blir fel. Föräldrarna kan inte ändra mönstret, hur de än försöker.
Dessa symptom kan förstås som ett av många sätt för barnet att kommunicera att något inte känns bra. Barnen försöker, utifrån sina begränsade möjligheter, förmedla ett behov av att bli förstådda och hjälpta. I denna påfrestande situation har föräldrarna ofta svårt att orka bära barnets känslor och en ond cirkel kan växa fram med trötta olyckliga föräldrar och spädbarn som gråter, inte sover och inte äter som de ska.
Erfarenheter baserade på kliniskt arbete med
spädbarn och forskning på den allra tidigaste utvecklingen visar
att spädbarnet inte på egen hand kan skydda sig för
påfrestningar. Föräldrarna behöver vara förmedlare i mötet med
verkligheten genom den praktiska omvårdnaden och genom att tänka
och känna tillsammans med sitt späda barn. Man kan säga att
barnets personlighet växer fram i relationen med föräldrarna.
Spädbarnets förnimmelser och känslor behöver svar från
föräldrarna och på det sättet skapas ett sammanhang inom barnet.
Dessa tidiga erfarenheter hos barnet och föräldrarnas förmåga
att förstå är således särskilt viktiga då de ligger till grund
för barnets senare utveckling och dess förmåga till empati och
symboliskt tänkande.
Det
psykoanalytiska arbetetUnder behandlingstimmarna tillsammans med spädbarnet och mamman/pappan och analytikern kommer det bekymmersamma att gestaltas. Det är psykoanalytikerns förståelse av barnets känslor och dess relation till föräldrarna, som ger spädbarnet hopp om att bli förstått. Barnet vågar återigen vara mottagligt för föräldrarnas hjälp. Spädbarnet är nyfiket på det talade ordet och kan förstå häpnadsväckande mycket av föräldrarnas svar eller psykoanalytikerns ord. I detta arbete är det en viktig trygghet både för föräldrarna och barnet att psykoanalytikern finns där och tätt följer det som barnet uttrycker.
Behandlingen syftar till att främja och fördjupa den tidiga anknytningen mellan mamman/pappan och barnet och därmed skapa trygghet och tillit i relationen. Samspelet mellan föräldrar och barn utgör själva grunden till barnets förmåga att förstå och skapa en sammanhängande bild av sig själv och sin interaktion med omgivningen. Grunden till empati och förmågan till kärleksfulla relationer skapas i nära, trygga relationer från tidigaste barndom.